• Deutsch
• Nederlands
• Norsk
• English
• Index

Standard för Leonberger

Ursprungsland/hemland - Tyskland

Användningsområde - Vakt-, sällskaps-och familjehund.

Fci-klassifikation - Grupp 2, sektion 2.2

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Mot slutet av 1830- och början av 1840-talen korsade Heinrich Essig, rådman i Leonberg utanför Stuttgart, en svart-vit newfoundlandstik med en s k "barry-hane" från klosterhärbärget Grosser St. Bernhard. Senare användes även en pyrenéisk bergshund. Resultatet blev mycket stora hundar med övervägande lång, vit päls. Essigs mål var att få fram en lejon-liknande hund. Lejonet är det djur som finns i staden Leonbergs stadsvapen.

De första hundar som verkligen kallades för leonberger föddes 1846. Dessa hundar förenade i sig de främsta egen-skaperna hos de raser de härstam-made från. Redan en kort tid därefter kom många av dessa hundar från Leonberg att säljas över hela världen som status-symboler. Mot slutet av 1800-talet hölls rasen i Baden-Württemberg företrädesvis som gårdshund. Dess vakt- och dragegenskaper var mycket uppskattade.

Under båda världskrigen och i efter-krigstidens nödår minskade antalet avelsdjur dramatiskt. Idag är leonberger en utmärkt familjehund, som uppfyller =alla krav dagens mo-derna liv kan ställa på den.

HELHETSINTRYCK

I enlighet med sitt ursprungliga an-vändningsområde skall leonberger vara en mycket stor, kraftig och mus-kulös men samtidigt elegant hund. Rasen kännetecknas av en harmonisk kroppsbyggnad och ett självmedvetet och lugnt men samtidigt livligt sätt. I synnerhet hanhunden skall vara impo-nerande och kraftfull.

VIKTIGAMÅTTFÖRHÅLLANDEN

Mankhöjd/kroppslängd: 9:10.
Bröstdjupet skall motsvara ca 50 % av mankhöjden.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Som familjehund under dagens boende- och levnadsförhållanden skall leonberger vara en trevlig kamrat, som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad barn-vänlighet. Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv. Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla situationer.

Till de karaktärsegenskaper som krävs hör framför allt:

• självsäkerhet och suverän oberördhet,
• måttligt temperament (har även leklust),
• beredvillighet att underordna sig,
• god inlärningsförmåga och upp-märksamhet,
• opåverkad av ljud.

HUVUD

Huvudet skall som helhet vara mer djupt än brett och snarare långsträckt än kompakt. Förhållandet skall vara ca 1:1 mellan nosparti och skalle. Huden på huvudet skall genomgående vara stram, utan pannrynkor.

Skallparti
I profil och framifrån sett skall skallen vara föga välvd. Skallens grovlek skall vara i proportion till rygg och extremi-teter; den får dock inte vara tung. Bredden vid skallens bakre del skall inte vara påtagligt större än vid ögonen.

Stop
Stopet skall vara tydligt markerat men måttligt sluttande.

Nostryffel
Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti
Nospartiet skall vara ganska långt. Det skall inte vara spetsigt. Nos-ryggen skall vara jämnbred. Den skall inte vara konkav utan hellre lätt välvd (s k ramsnos).

Läppar
Läpparna skall vara strama, svarta och med slutna mungipor

Käkar/tänder
Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt, regelbundet och fulltaligt saxbett. (Avsaknad av M3 tolereras.) Tångbett är tillåtet. Det skall inte finnas någon "insnörning" i under-käken vid hörntänderna.

Kinder
Kinderna skall endast vara svagt markerade.

Ögon
Ögonen skall vara ljus- till mörkbruna, ju mörkare desto bättre. De skall vara medelstora och ovala. De skall varken vara djupt liggande eller utstående. De skall ej heller vara för tätt eller för brett placerade. Ögonlocken skall sluta väl an och bindhinnan skall inte synas. Den synliga ögonslemhinnan skall inte vara röd.

Öron
Öronen skall vara ansatta högt men ej för långt bak. De skall vara hängande, medelstora, åtliggande och fylliga.

HALS

Halsen skall mjukt övergå i manken. Halsen skall hellre vara lång än kort. Den får inte ha lös hud eller hakpåse.

KROPP

Manke
Manken skall vara markerad, i synner-het hos hanhunden.

Rygg
Ryggen skall vara stram, plan och bred.

Ländparti
Länden skall vara bred, kraftig och välmusklad.

Kors
Korset skall vara brett, ganska långt och mjukt avrundat med en flytande övergång i svansansättningen. Hunden får absolut inte vara över-byggd.

Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara bred, djup och nå minst till armbågen. Den skall inte vara tunnformad utan snarare oval.

Underlinje
Buken skall endast vara lätt uppdra-gen.

Svans
Svansen skall vara rikligt behårad. I stående skall svansen hänga rakt ner. I rörelse skall den endast vara lätt uppåtböjd och helst inte bäras över rygglinjen.

EXTREMITETER

Dessa skall vara mycket kraftiga, i synnerhet hos hanhunden.

FRAMSTÄLL

Frambenen skall vara raka. De skall vara parallellt ställda, inte marktrånga.

Skulderblad/överarm
Dessa skall vara långa och tillbaka-lagda. Vinkeln dem emellan skall inte vara alltför trubbig. De skall vara väl musklade.

Armbåge
Armbågarna skall vara tätt åtliggande.

Mellanhand
Mellanhanden skall vara kraftig och fast. Framifrån sett skall den vara rak och från sidan sett nästan lodrät.

Tassar
Framtassarna skall peka rakt fram (de får varken vara inåt- eller utåtvridna). De skall vara rundade och väl slutna med väl välvda tår och svarta tramp-dynor.

BAKSTÄLL
Bakbenen skall bakifrån sett inte vara för tätt ställda utan parallella. Hasor och tassar får varken vara inåt- eller utåtvridna. Sporrar på bakbenen skall tas bort.

Lår:
Låret skall vara ganska långt, sned-ställt och försett med kraftig muskula-tur.

Knäled:
Lår och underben skall bilda en tydlig vinkel.

Has:
Hasorna skall vara kraftiga. Vinkeln mellan underben och mellanfot skall vara tydlig.

Tassar:
Baktassarna skall vara framåtriktade. De skall vara något avlånga, med välvda tår och svarta trampdynor.

RÖRELSER
Rörelserna skall vara vägvinnande, långsträckta och parallella i alla gångarter, med god steglängd fram och gott påskjut bak. Benen skall föras på en rak linje i skritt och trav, såväl framifrån som bakifrån sedda.

PÄLS

Pälsstruktur
Pälsen skall vara medelmjuk till grov, lång och riklig, åtliggande och får aldrig dela sig. Trots en tät underull skall man kunna ana kroppens konturer. Pälsen skall vara rak men lätt vågig päls är dock också tillåten. På hals och bröst skall - i synnerhet hos han-hundar pälsen bilda en man. Frambenen skall vara försedda med fanor och det skall finnas ordentliga byxor på bakbenens baksida. Svansen skall vara försedd med rikligt med päls.

Färg
Lejongul, röd, rödbrun; även sandfär-gad (blekt gul, cremefärgad) och alla kombinationer därav, dock alltid med svart mask. Svarta hårspetsar är tillå-tet. Hundens grundfärg får dock inte verka svart. Ljusare nyanser i grund-färgen får förekomma i pälsen på svansens undersida, halskråset samt behängen på fram- och bakben, men får inte vara så avvikande att de stör harmonin med pälsens grundfärg. En liten vit bröstfläck eller smal strimma på bröstet tolereras, liksom vita hår-strån på tårna.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd
Hanhundar: 72-80 cm, idealhöjd 76 cm
Tikar: 65-75 cm, idealhöjd 70 cm

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDEFEL

• Skygga och aggressiva hundar
• Svåra anatomiska fel (t ex stark kohasighet, markerad karprygg, påtaglig svankrygg, extremt utåt-vridna framtassar, helt otillfreds-ställande vinklar i skuldra, arm-båge, knä eller has)
• Tandbortfall (undantaget avsak-nad av M3), överbett och under-bett, andra bettfel
• Mankhöjd som underskrider den i standarden föreskrivna
• Kraftigt ringlad svans; alltför högt ringlad svans
• Päls som är lockig eller krullig
• Felfärgade hundar (brun med brun nostryffel och bruna trampdynor, black & tan, svart, silverfärgad, viltfärgad)
• Total avsaknad av svart mask
• Brun nostryffel och bruna tramp-dynor
• Kraftig pigmentförlust på läpparna
• Ögon utan något brunt
• Alltför stora inslag av vitt i päls-färgen (på tårna upp över på mellanhanden, bröstfläck som är större än en hand, vitt på andra ställen)
• Entropion, ektropion

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.